Jag har spelat Persona 4 ett tag nu… Och jag vet inte vad jag ska säga för att göra det rättvisa.
(intro ovan^)
Mitt favoritspel har alltid varit Majoras Mask. Ja, ett zeldaspel. Jag har alltid haft svårt för final fantasy och RPG’er i allmänhet (förutom earthbound, men det var ett tag sedan). Huvudsakligen på grund av att jag tycker att systemet är über-fånigt. Att turas om att slå på varandra istället för att använda sig av realtid har alltid stört mig. Det låter bara korkat och förlegat. Men, som sagt, nu har jag spelat Persona 4 i snart 50 timmar. Hur gick det till egentligen?
Jag kommer inte riktigt ihåg hur jag hörde talas om spelet. men helt plötsligt var jag på jakt på alla recensioner av det internet kunde förse mig med, och vad kan jag säga, närmast alla var positiva. Så jag beställde spelet. Varför inte? Det kostade hälften så mycket som ett vanligt spel. eftersom det är till PS2, men det stör mig lagom mycket. Som sagt, mitt favoritspel är fortfarande Majoras Mask (ja, fortfarande).
Persona 4 är annorlunda. Mycket annorlunda. Redan när man öppnar lådan så märker man det. Förutom spelet i sig, så får man med Soundtracket på en separat CD – något som lååångt fler spel borde göra. Gillar hela grejen med att spara på pengar genom att göra det till PS2, och istället satsa på många timmars speltid. Det är ju faktiskt det som spelar roll.
Spelet handlar om en grabb som flyttar till en småstad i Japan för att bo hos sin morbror (tror jag… uncle uncle) eftersom hans päron ska arbeta utomlands i ett år. Ett par till synes olösbara mord dyker upp, och ett rykte: Om man stirrar in i en avstängd TV på en regnig natt klockan 12, så kommer man att se sin själsfrände. Vill inte säga mer. Den absurda historien talar för sig själv.
Karaktärerna är dessutom fruktansvärt välskrivna. Alla har hemligheter och problem som de endast kan avslöja till de som står dem nära (och det gäller för DIG att komma dem nära). De kan vid första ögonkastet se ut som manga-stereotyper, men när man alltefter man lär känna dem så visar det sig endast vara toppen av isberget. For WIN.
Kudos till översättaren som inte förenklar suffixen, eller översätter dem till något helt annat. Attt Yukiko-chan översätts till Yukiko-chan, och om någon kallar henne Yuki helt på random anses vara creepy~ Däremot rekommenderar jag å de varmaste att stänga av rösterna. Man kan stänga av det mesta, men det som är med i tecknade cut-scenes är oundvikliga. I och för sig så kan man hoppa förbi det mesta, även om man riskerar att tappa lite story då.
Har fortfarande inte slagit hela spelet, men seriöst. Muuums. Man får så fantastiskt mycket innehåll för pengarna, så man går nästan med vinst om man köper spelet. Det enda negativa jag har att säga om spelet är att från man trycker på start så går det mycket lång tid innan man faktiskt får göra någonting på egen hand. Det går några dagar (i spelet) innan man faktiskt får frihet att göra vad man vill. Men det är verkligen det enda jag kan klaga över. Det hjälper lite om man kan lite mer japansk kultur än Naruto innan man spelar det. men det mesta förklarar sig självt.
Rekommenderar spelet vaaarmt, även till dem som inte gilar rpg’ar (I don’t).
