…. i’m going there.

Det känns helskumt. Om ett par timmar så sitter jag i en taxi på väg till Arlanda för att ta ett plan till denna lilla ö. Skumt. Det värsta är att vi bara tar med oss en laptop (det låter sorgligare när jag tänker det). Hu. Två veckor utan en ordentlig dator. Med tanke på att deras vägar tydligen är värdelösa så kan man antagligen inte kunna förvänta sig riktig uppkoppling på en tidsperiod längre än 24 timmar. HU.

Jag tycker inte om att packa. I och för sig så är det kanske klokt att värdera sina ägodelar lite nu och då. Det är trevligt att inse att det man kan överleva med bara pappersbaserad underhållning som att rita, att läsa, att skriva och att måla. Eller kommer att bli tvungen att lära mig.

Island är känt för sitt fantastiska landskap. Jag är helt säker på att det kommer att vara helt fenomenalt, men kan man leva på endast det? Deras godis inkluderar chokladdoppad lakrits. *shudder* Alla vägar är fortfarande inte öppna, och några av dem som precis har öppnats är man tvungen att ha fyrhjulsdrift för, och det finns inga broar – vadställen. Yay.

Men det finns saker att se fram emot. Valskådning och glaciärklappning. Jag hoppas att samtliga medlemar i familjen överlever (jordbävningar, vulkanutbrott, kollapsande isgrottor…) men jag tror att vi alla kommer att ha en trevlig resa, även om jag har saker emot Island. Faktiskt.