Ah~ Efter en lång period med stormmoln över mitt huvud kan jag äntligen slappna av. Jag vet att jag kom in på den utbildningen som jag sökte till, och en av mina favorit shoujo-manga har blivit anime! Happy times indeed.

Kimi ni Todoke (eller ”Reaching you”… ) är en fantastiskt sockersöt serie, om än lite annorlunda. Sawako ser ut som om hon kommer direkt från en skräckfilm, och har därmed svårigheter med att passa in. Alla är livrädda för henne, så när hon försöker tala med någon så springer de bara iväg. :(

I hennes klass finns det en gosse som tycks vara raka motsatsen: ständigt omgiven av vänner, och har en mycket solig attityd. Sawako har alltid beundrat honom, och aspirerar till att bli lika väl omtyckt som honom.

Det är här det skulle kunna gå sååå fel; att det skulle handla om en tös som går från att vara tönt till klassens drottning över en natt, eller i allmänhet en tävling om uppmärksamhet. Men historien är så söt. Om man inte är helt kär i Sawako efter första avsnittet så vet jag inte vad som är fel på dig.

Intressant detalj: Serien produceras av Production I.G, som har gjort mycket anime genom tiderna. Bland annat en annan serie som jag håller på att titta om, Ghost in the Shell. Skillnaden… är uppenbar. :3 Skulle vilja dra en paralell till Ouran High School Host Club, som producerades av Bones som bl.a. är kända för sina adaptioner av Fullmetal Alchemist (BÅDA TVÅ!! :D). När en etablerad studio med mycket pengar bestämmer sig för att göra en lugnare shoujo anime, brukar det med andra ord bli riktigt goda resultat.

Rent tekniska grejer… Färgschemat är genomtänkt och passar stämmningen. Riktigt söta bakgrunder, ofta rika med detaljer. Animationen är av överaskande hög kvalitet, med tanke på att det är tv-serie. Sawako’s röst är så RÄTT, även Kazehaya (gossen med hjärta av guld)’s röst, enligt mig, är ganska irriterande. Det verkar som om de tänker följa mangans manus ganska tight, även om det är omöjligt att säga med tanke på att det bara har sänt två avsnitt…

Hur som hur: om man behöver något för att smälta sitt hjärta i en mörk och ovänlig värld så rekommenderar jag varmt Kimi ni Todoke. Om man känner sig mesig bara för att man tittar på en serie tänkt för tjejer så är man INTE MANLIG NOG!!! (men då rekomenderar jag å andra sidan FMA: Brotherhood)

Bläh. Ibland är livet inte lika bekvämt. Jag har sökt till en enskild kurs på Åsö gymnasium (fysik b) som ska börja nästa vecka, men jag har fortfarande inte fått veta om jag har en plats på den kursen eller inte. Osäkerheten är sjukt onyttig. Man skulle tydligen fått veta den senaste veckan som gått, men enligt deras hemsida så har det försenats på grund av sjukfrånvarande och hög efterfrågan. Senast i veckan som gick skulle saker och ting ha skickats ut, men som sagt har ingenting ännu kommit fram.

Jag har bara den skarpaste kritik att framföra. Lusten att plugga har helt gått förlorad i den oredan. (Jag hade tänkt att skriva något mycket otrevligare, men på internet kan alla höra dig tala).

I ett försök att distrahera mig själv (jag vill inte pilla med datorn för mycket… Ny ubuntu om ett par veckor) så har jag börjat undersöka möjligheten att skaffa burfåglar. Helst skulle jag just nu vilja ha en Nymfparakit (eller nympfkakadua som de även kallas) och en Undulat. De ser ut som DINOSAURIER!!! Kanske inte, men i alla fall. Söta små djur. Hoppas verkligen att jag kommer kunna införskaffa ett par vingburna djur. :)

Trevlig helg internets!!

Puh. Jag har äntligen insett vad jag vill spendera tid på att göra nu när jag har så mycket av den, och det är inte tv-spel. Det är fortfarande fritid, och man kan inte ha fritid hela tiden. Då blir man lite knepig i huvudet.

Jag har till slut börjat arbeta på min hemsida igen, vilket är lite märkligt, med tanke på att den senaste gången jag började arbeta på den så blev jag nästan klar, men la fortfarande inte upp någonting på surftowns servrar. Å andra sidan är det inte lika märkligt när man tar i åtanke att jag är EXTREMT lat. Att få upp en hemsida är inte svårt. Det har jag gjort förut, utan problem, men av någon anledning har den här bara legat och självdött.

Hur som hur, så ska den bli bas för mina serier. Jag har ett flertal koncept på g. Av dem finns en Harry P parodi och en gullig serie om brödsmulors liv. Det borde hålla mig sysselsatt tills jag börjar plugga igen. När det nu lär ske, vet ingen. Ack ja. Antagligen kommer jag att lägga upp små smygglimtar av serierna under tiden som jag arbetar med dem.

PEACE!

Hemsidan finns att hitta här!

Hahaaa~
Nu har jag inte skrivit på en mindre evighet, och vad kan det bero på? Det har absolut ingenting med att jag började spela Persona 4, och sedan Persona 3 FES strax efteråt. Absolut inte. (Jag är inte ens klar med P3. Långt spel är lååååångt)

Förutom det så har jag gått ut gymnasiet, alltså gått från att vara student till att vara arbetslös. Har några små-jobb på g, så det gör inte så mycket egentligen, och jag vet inte om jag skulle vilja arbeta just nu. Nog om det nu. NÖRDIGHETER!

Ett litet spel ramlade ner i brevlådan i fredags. Katamari Forever. Har tyvärr inte spelat något av de äldre spelen, och ekonomin tillåter mig inte att leta upp dem begagnat heller, men å andra sidan är det litet som förändras. Man har sin katamari (som nästan betyder boll på japanska) och så rullar man omkring och försöker att bli så stor som möjligt. Dessutom ska man oftast försöka få så mycket som möjligt av en viss typ av saker, som t.ex. godis, leksaker, djur… tänker inte gå in så djupt på storyn, eftersom den är ganska fånig. Det är ett oerhört gulligt spel med underbar j-pop som bakgrundsmusik. Däremot så ser grafiken lite daterad ut, och spelet kostade endast 400 riksdaler, så det kan jag leva med, och även om grafiken inte är så polerad så är den fantastisk gullig. Om man har en PS3′a, ladda ner demon och försök att motstå.

Dessutom har jag införskaffat ett två stycken DS-spel: Professor Layton and the Curious Village och Animal Crossing: Wild World.

Prof. Layton går rätt och slätt ut på att lösa massor med gåtor, pussel för att driva fram historien. Mycket mysigt spel, med gullig grafik och musik. Dessutom har de i den engelska dubben försökt låta så brittiska som möjligt. Oerhört charmigt.

Animal Crossing Wild World är ett spel som jag har sneglat på under en lång tid. Om man ännu inte är bekant med konceptet, så har man antagligen levt under ett större betongblock under de senaste åren, men hur som hur. Det är inte riktigt som Sims, även om det finns vissa likheter. Dels så styr man karaktären som bor i ens hus direkt. Eller, snarare, du ÄR karaktären som bor i ditt hus. Om jag skulle välja ett annat namn till det här spelet skulle det vara ”My First Mortgage”. Direkt efter at man landar i sin by får man veta att man måste betala tillbaka ett lån för huset som Tom Nook har byggt åt en. Man kan skaffa pengar genom att fånga insekter eller fiskar och sälja. Det har mer eller mindre tagit över mitt liv, men det är ett riktigt roligt spel.

Over and OUT!!

Jag har spelat Persona 4 ett tag nu… Och jag vet inte vad jag ska säga för att göra det rättvisa.

(intro ovan^)

Mitt favoritspel har alltid varit Majoras Mask. Ja, ett zeldaspel. Jag har alltid haft svårt för final fantasy och RPG’er i allmänhet (förutom earthbound, men det var ett tag sedan). Huvudsakligen på grund av att jag tycker att systemet är über-fånigt. Att turas om att slå på varandra istället för att använda sig av realtid har alltid stört mig. Det låter bara korkat och förlegat. Men, som sagt, nu har jag spelat Persona 4 i snart 50 timmar. Hur gick det till egentligen?

Jag kommer inte riktigt ihåg hur jag hörde talas om spelet. men helt plötsligt var jag på jakt på alla recensioner av det internet kunde förse mig med, och vad kan jag säga, närmast alla var positiva. Så jag beställde spelet. Varför inte? Det kostade hälften så mycket som ett vanligt spel. eftersom det är till PS2, men det stör mig lagom mycket. Som sagt, mitt favoritspel är fortfarande Majoras Mask (ja, fortfarande).

Persona 4 är annorlunda. Mycket annorlunda. Redan när man öppnar lådan så märker man det. Förutom spelet i sig, så får man med Soundtracket på en separat CD – något som lååångt fler spel borde göra. Gillar hela grejen med att spara på pengar genom att göra det till PS2, och istället satsa på många timmars speltid. Det är ju faktiskt det som spelar roll.

Spelet handlar om en grabb som flyttar till en småstad i Japan för att bo hos sin morbror (tror jag… uncle uncle) eftersom hans päron ska arbeta utomlands i ett år. Ett par till synes olösbara mord dyker upp, och ett rykte: Om man stirrar in i en avstängd TV på en regnig natt klockan 12, så kommer man att se sin själsfrände. Vill inte säga mer. Den absurda historien talar för sig själv.

Karaktärerna är dessutom fruktansvärt välskrivna. Alla har hemligheter och problem som de endast kan avslöja till de som står dem nära (och det gäller för DIG att komma dem nära). De kan vid första ögonkastet se ut som manga-stereotyper, men när man alltefter man lär känna dem så visar det sig endast vara toppen av isberget. For WIN.

Kudos till översättaren  som inte förenklar suffixen, eller översätter dem till något helt annat. Attt Yukiko-chan översätts till Yukiko-chan, och om någon kallar henne Yuki helt på random anses vara creepy~ Däremot rekommenderar jag å de varmaste att stänga av rösterna. Man kan stänga av det mesta, men det som är med i tecknade cut-scenes är oundvikliga. I och för sig så kan man hoppa förbi det mesta, även om man riskerar att tappa lite story då.

Har fortfarande inte slagit hela spelet, men seriöst. Muuums. Man får så fantastiskt mycket innehåll för pengarna, så man går nästan med vinst om man köper spelet. Det enda negativa jag har att säga om spelet är att från man trycker på start så går det mycket lång tid innan man faktiskt får göra någonting på egen hand. Det går några dagar (i spelet) innan man faktiskt får frihet att göra vad man vill. Men det är verkligen det enda jag kan klaga över. Det hjälper lite om man kan lite mer japansk kultur än Naruto innan man spelar det. men det mesta förklarar sig självt.

Rekommenderar spelet vaaarmt, även till dem som inte gilar rpg’ar (I don’t).
(EDIT: Spelade ut spelet för ett tag sedan. Om du har börjat spela och sedan kommit av dig. GE INTE UPP!! Slutet är sååå värt det!)

Hehe. You wish. Hans show heter Stripped, och han kommer äntligen till STOCKHOLM (,malmö och göteborg)!!!

Saknar eget kreditkort, så under den tiden som föräldrarna var borta i Paris var en evig tortyr. Nu är det hemma, och vi har biljetter! Så overkligt. Awesum. Om jag hade haft ett kort med anslutning till visa (som jag inte alls ska ansöka till) så hade jag antagligen fått platser i mitten längst fram. Nu har jag platser på sidan, på tredje raden. Kan sååååå leva med det för att se den roligaste komikerna since EVARR! Ska slänga upp några länkar till favoriter på youtube när det börjar närma sig.

Showen sker den 19′e december. Fy FAAAAAAAN vad pepp jag är.

*lugna ner sig*

This post contains massive amounts of fangirlism and LOL. Proceed with caution. Do not feed the subjects.

Heh. Jag övervakar en välldig massa folk på deviantart, och jag måste erkänna att alla tecknare inte är helt rumsrena, men jag kunde inte undgå att märka att ett ord användes ganska ofta. ”Hetalia”. Började bli mycket intresserad när jag hittade den här bilden, och såg Sverige brevid Finland.

RESEARCHTIEME.

*host* Hittade därefter en hemsida som hade information, förklaringar och översättningar. Här.

Om jag ska förklara Hetalia i under en mening så skulle det bli något i stil med ”En historie-lektion för fangirls som har svårt att koncentrera sig om det inte är en massa bishies inblandat.”

Framför allt är Hetalia extremt roligt. Den handlar om hur alla länder förhåller sig till varandra, så en karaktär per land. De första stripparna handlar om Tyskland (som är en manlig man), och hur han kämpar på i första världskriget. Sedan ramlar han över Italien (som är en sorts huvudkaraktär), som visar sig vara en riktig värdelös och irriterande stackare.

Om man bortser från tecknarens (och fanbasens) tendens att slasha länder, så är det en ganska informativ manga med mycket trivia och historier från de olika krigen. En favorit inkluderar de ryska soldaterna som resonerar ”Vi behöver inga fallskärmar, det finns ju massor med mjuk snö där nere att landa på!”, och därefter faller till deras död.

Fantastisk historisk-geografisk-romantisk-komedi-drama. (DINGDINGDING, NY GENRE!!) Mest komedi, dock.

Ok, nu har jag helt tappat koncentrationen i och med titeln. Alldeles för roligt. >3

Bråkar (som brukligt) med xorg.conf filen. IGEN. Fan ubuntu (ja, liten bokstav, jag är suuuur), varför kan du inte bara göra som jag säger?

Mus av modellen Logitech MX(någontingnågonting) beter sig lite hur som helst. Löste det direkt efter installationen med att lägga till lite grejer i xorg.conf, och efter det fungerade det alleles utmärkt. Yay. Sedan startade jag om datorn många timmar senare. Heh. Samma problem dyker upp. Igen.

Jag är faktiskt riktigt upprörd över det här. Det är en grej att ens wacom-tablet inte gör som man säger, men det här är MUSEN. Jag behöver den för att navigera. Om den bara lät bli att fungera så hade det varit så mycket enklare, men nu spökar den snarare. Allt bara bråkar med mig. Extra irriterad eftersom jag den alltid har fungerat direkt tidigare. Varför? VARFÖR?!

Nya~

(Klockan senare!)

Har efter mycket kneg lyckats få ordning på skiten. Var tvungen att ha saker och ting i rätt ordning i dokumentet. Får lov att spara det till senare, i fall saker skiter sig igen. =A=”

Har beslutat mig för att ge det lilla underbarnet en andra chans. Har börjat bli lite för bekväm i Kubuntu… Det är inte längre en kamp, och då kan man tappa gnistan totalt. Dessutom kan man inte lära sig nya saker om man bara håller sig till samma gamla.

En grej som jag tidigare har ogillat är utseendet på distron. Brunt må vara stilrent, men faktum är att det är en smula trist. I och med projektarbetet så dödade jag en massa tid på gnome-look.org, och hittade en massa snygga grejer som jag inte kunde använda… Heh.

Temat: Elegant Brit

Ikonerna: Area o.42

Skärmsläckaren: Electric sheep

(Dessutom installerade jag AWN. Måste ha studsande ikoner!!)

Om man har Gnome och inte använder Electric sheep så tycker jag synd mo er. Det är den häftigaste skärmsläckaren jag någonsin bevittnat. Kan stirra på den i timmar~

Installationen gick bra, förutom att det saknades några grejer i xorg.conf, så att det blev ett helvete att navigera sig på skärmen. Nu när det är fixat så funderar det mesta bra. Flash i firefox kanske inte fungerar precis som jag hoppats, men jag får lov att fixa det lite senare.

Ska kanske präva att installera K-versionen på syrrans dator. Om jag gör det så kommer jag med en jämförelse~

EDIT:

Lyckades få flash att fungera igen. Det var tydligen en liten konflikt mellan en mozilla-plugin och den riktiga flash-plugin. Alla problem försvann efter jag tagit bort mozilla-varianten och återinstallerat den andra. Happy times~

Tjo~ Kollade på anime när jag borde slavat över projektarbetet. I och för sig så har endast två avsnitt kommit ut, så det kanske gör någon större skillnad.

Jag är ett stort FMA fan. Har sett den första anime-serien (som spårade ut ganska spektakulärt…) och filmen. Ingen av dem är speciellt trogna mangan. Antagligen eftersom produktionslaget inte haft speciellt bra kontakt med mangatecknarinnan (hjärta henne… hon är awesum~). Läste för ett tag sen ikapp mangan till hur långt den kommit i Japan, vilket jag rekomenderar alla att göra. Glöm inte bort att sedan köpa mangan när den kommer ut i butikerna~

Hur som hur… Det verkar som det nya produktionslaget, med en smula mindre budget (BAKGRUNDERNA!! D:) försöker hålla sig till den canon som finns, istället för att försöka hitta på ny. Uppmuntras. Dessutom ÄLSKAR jag den nya intro-låten. FMA har alltid haft ett riktigt bra soundtrack. Requiem (som egentligen inte gör ett requiem rättvisa, men men…) från filmen är en underbar låt.

Jag bara hamnar på sidospår… Fan… Aja. Den nya FMA försöker få oss att glömma fånerierna som skedde i de tidigare adaptionera, och försöker göra om och göra rätt. Lite synd är det dock att de har bytt ut ett par röst-skådisar, men den är definitift värd att hålla koll på. Tummar upp!!