Jag har försökt hitta en ok dator i evigheter, och de som jag sneglar efter är oftast för dyra. De som Dustin säljer har sämre pris och specs, så jag letade i inwarehouse’s leksakslåda, och vad hittade jag, om inte en liten ThinkPad SL510. Priset är precis vid min smärtgräns med 5 000. Den har genomgått en kritisk granskning (fniss), och jag har försökt hitta något fel på den, men hittar inget konkret. Om jag fortfarande blir så här lycklig av den imorgon som jag blir idag av den, så kommer den nog snart att vara i min ägo.

Den kan hittas här, och det finns redan en massor med material uppe (eftersom jag har suttit och jobbat med det).

Man kan hitta artiklar, reportage och så vidare från 14 stycken tidningar med olika profiler (musik, forskning, SO, ledarskap m.m.), och en hel del allmänt.

HAPPI TIEMS!

Förra veckan på väg hem från en rekryteringsträff fick jag ett samtal från arbetsförmdelningen. Det var en förmedlare som hade ett arbete som passade in på en arbetsgivares krav, och undrade om de fick lämna vidare mitt cv och kontaktuppgifter. Dessutom skulle jag få höra av arbetsgivaren redan nästa dag.

Det här kanske låter för bra  för att vara sant, när man kan tänka sig att söka städjobb aktivt bara för att få något att göra på dagarna, men det var på riktigt. Arbetsgivaren, som är en chefredaktör på en tidining…. som inte får nämnas vid namn, ringde mycket riktigt dagen därpå (fredag) och undrade om jag ville komma på intervju på måndag. (GURGELBURK LYCKA!!!)

Så… nu är det tisdag, ochjag har varit på intervju. Det var dessutom en intervju som inte ledes av frågor som ”vad är din största svaghet” och ”varför är du bäst för det här arbetet”, utan det var mest artigheter. Jag fick presentera mig lite grann, men det var mest dem som försökte sälja jobbet till mig, snarare än tvärt om. MYS.

De tyckte att jag skulle sova på saken innan jag sa ja definitivt, och det gjorde jag. Jag börjar på torsdag. (!!!!). Har arbete fram till semestern, och om allt går bra kanske jag får komma tillbaka på hösten. Mycket är tankelöst klippande och klistrande mellan olika program, men det är jobb. Jobb nära hemma (ca 15 minuter med kollektivtraffiken) och i en mycket mysig arbetsmiljö och trevliga människor, så vitt jag vet.

Dessutom, den senaste söndagen fyllde jag 20, och i samband med  det så har vi varit på ikea och köpt nytt skrivbord, byrå att ersätta garderober och en bänk med förvaring (Gustav, hemnes & hemnes), så mitt rum ser fantastiskt ut, för en gångs skull.

Om något skulle vara dåligt i allt det här skulle det vara att moderkortet på min stationära dator antagligen är stendött. Det känns i hjärtat, men det löser sig på något vis. Hårdiskar och andra saker är antagligen ok, och om gudarna är på min sida så visar det sig att det bara är nät-aggregatet som spökar… Hoppas kan man alltid! :)

(Dessutom var det uppcon i helgen, men orka skriva om allt som hände där….)

Den huvudsakliga anledningen till att jag och syster köpte en PS3 var det spännande och numera kultförklarade spelet Portal. Vägran att köpa en xbox (observera små bokstavar) har med dålig kvalitet och microsoft att göra. Det kommer inte att ske. No no no..

Men vad gör man då nu när Valve inte vill porta till PS3 längre? Jag har prövat Steam på virtuell maskin, men det går segt. Älskar det systemet, men en hel windowsdator eller ens dual-boot kommer kräva mycket mer motgångar än så här. Men vad är det här?

Steam kommer till Mac. Gurgelburk. Det första spelet som släpps till både windows, xbox och Mac är just Portal 2.

Nu handlar det inte om vilka skäl jag har till att köpa en MacBook, utan hur länge jag kan låta bli. :D

(facit: så länge jag inte har arbete )

Nu har jag officiellt sett varit arbetslös i tre veckor (inofficiellt, sedan jul). Ok, jag vet att det inte heter arbetslös, utan ”arbetssökande”, men det är i stort sett samma sak.

När man letar igenom platsbanken varje dag måste man först ta sig igenom enorma mängder av poooop. Efter ett tag lär man sig vilka annonser man ska undvika. En snabb guide:

• Om de nämner ”hög lön”, spring. ITS A TARP!!!!
• Om de söker någon som är ”driven” betyder det oftast att de vill ha någon som gör allt. Oftast så har de rätt och slätt slagit ihop två tjänster, som It-ansvarig och kontorsassistent.
• Telemarketing. Inte bara för att det är oetiskt, men också för att det betalar dåligt. De har däremot insett att folk inte gillar telefonförsäljare, så de beskriver hellre tjänsten än att faktiskt berätta vad det är man kommer att göra, t.ex. ”Tjäna extra kvälltid” .

Jag har under lång tid försökt undvika bemanningsföretag, eftersom de sällan berättar i annonserna vad det är för företag som de anställer folk till, även om de gör bort sig ibland. I en annons kunde man läsa att ett företag som sysslade med Stockholms lokaltrafik sökte folk. *host*SL*host*.

Ibland hittar man riktigt roliga annonser däremot. Polisen sökte för någon vecka sedan en vapentekniker. Tyvärr hann jag inte få in en ansökan, men visst låter det awesome!

Gurgel.

Numera har jag gett upp att försöka hitta ett jobb utan bemanningsföretag. Är numera inskriven i StudentConsulting (guh… namnet är bara en aning svårsmält) och letar runt bland andra företag. Kollade in Manpowers hemsida och lämnade den snabbt igen. Så FUL.

Lovar att rapportera så snart något intressant händer. Vi får se om jag hinner spela ut Fallout 3 innan jag får ett arbete. Hehe.

EDIT: :O Inget PS3 idag… buggbuggbuggbugg… Får lov att leka med pokemon red istället. Mah pokemans!

Kimi ni Todoke (eller ”Reaching you”… ) är en fantastiskt sockersöt serie, om än lite annorlunda. Sawako ser ut som om hon kommer direkt från en skräckfilm, och har därmed svårigheter med att passa in. Alla är livrädda för henne, så när hon försöker tala med någon så springer de bara iväg. :(

I hennes klass finns det en gosse som tycks vara raka motsatsen: ständigt omgiven av vänner, och har en mycket solig attityd. Sawako har alltid beundrat honom, och aspirerar till att bli lika väl omtyckt som honom.

Det är här det skulle kunna gå sååå fel; att det skulle handla om en tös som går från att vara tönt till klassens drottning över en natt, eller i allmänhet en tävling om uppmärksamhet. Men historien är så söt. Om man inte är helt kär i Sawako efter första avsnittet så vet jag inte vad som är fel på dig.

Intressant detalj: Serien produceras av Production I.G, som har gjort mycket anime genom tiderna. Bland annat en annan serie som jag håller på att titta om, Ghost in the Shell. Skillnaden… är uppenbar. :3 Skulle vilja dra en paralell till Ouran High School Host Club, som producerades av Bones som bl.a. är kända för sina adaptioner av Fullmetal Alchemist (BÅDA TVÅ!! :D). När en etablerad studio med mycket pengar bestämmer sig för att göra en lugnare shoujo anime, brukar det med andra ord bli riktigt goda resultat.

Rent tekniska grejer… Färgschemat är genomtänkt och passar stämmningen. Riktigt söta bakgrunder, ofta rika med detaljer. Animationen är av överaskande hög kvalitet, med tanke på att det är tv-serie. Sawako’s röst är så RÄTT, även Kazehaya (gossen med hjärta av guld)’s röst, enligt mig, är ganska irriterande. Det verkar som om de tänker följa mangans manus ganska tight, även om det är omöjligt att säga med tanke på att det bara har sänt två avsnitt…

Hur som hur: om man behöver något för att smälta sitt hjärta i en mörk och ovänlig värld så rekommenderar jag varmt Kimi ni Todoke. Om man känner sig mesig bara för att man tittar på en serie tänkt för tjejer så är man INTE MANLIG NOG!!! (men då rekomenderar jag å andra sidan FMA: Brotherhood)

Jag har bara den skarpaste kritik att framföra. Lusten att plugga har helt gått förlorad i den oredan. (Jag hade tänkt att skriva något mycket otrevligare, men på internet kan alla höra dig tala).

I ett försök att distrahera mig själv (jag vill inte pilla med datorn för mycket… Ny ubuntu om ett par veckor) så har jag börjat undersöka möjligheten att skaffa burfåglar. Helst skulle jag just nu vilja ha en Nymfparakit (eller nympfkakadua som de även kallas) och en Undulat. De ser ut som DINOSAURIER!!! Kanske inte, men i alla fall. Söta små djur. Hoppas verkligen att jag kommer kunna införskaffa ett par vingburna djur. :)

Trevlig helg internets!!

Jag har till slut börjat arbeta på min hemsida igen, vilket är lite märkligt, med tanke på att den senaste gången jag började arbeta på den så blev jag nästan klar, men la fortfarande inte upp någonting på surftowns servrar. Å andra sidan är det inte lika märkligt när man tar i åtanke att jag är EXTREMT lat. Att få upp en hemsida är inte svårt. Det har jag gjort förut, utan problem, men av någon anledning har den här bara legat och självdött.

Hur som hur, så ska den bli bas för mina serier. Jag har ett flertal koncept på g. Av dem finns en Harry P parodi och en gullig serie om brödsmulors liv. Det borde hålla mig sysselsatt tills jag börjar plugga igen. När det nu lär ske, vet ingen. Ack ja. Antagligen kommer jag att lägga upp små smygglimtar av serierna under tiden som jag arbetar med dem.

PEACE!

Hemsidan finns att hitta här!

Förutom det så har jag gått ut gymnasiet, alltså gått från att vara student till att vara arbetslös. Har några små-jobb på g, så det gör inte så mycket egentligen, och jag vet inte om jag skulle vilja arbeta just nu. Nog om det nu. NÖRDIGHETER!

Ett litet spel ramlade ner i brevlådan i fredags. Katamari Forever. Har tyvärr inte spelat något av de äldre spelen, och ekonomin tillåter mig inte att leta upp dem begagnat heller, men å andra sidan är det litet som förändras. Man har sin katamari (som nästan betyder boll på japanska) och så rullar man omkring och försöker att bli så stor som möjligt. Dessutom ska man oftast försöka få så mycket som möjligt av en viss typ av saker, som t.ex. godis, leksaker, djur… tänker inte gå in så djupt på storyn, eftersom den är ganska fånig. Det är ett oerhört gulligt spel med underbar j-pop som bakgrundsmusik. Däremot så ser grafiken lite daterad ut, och spelet kostade endast 400 riksdaler, så det kan jag leva med, och även om grafiken inte är så polerad så är den fantastisk gullig. Om man har en PS3′a, ladda ner demon och försök att motstå.

Dessutom har jag införskaffat ett två stycken DS-spel: Professor Layton and the Curious Village och Animal Crossing: Wild World.

Prof. Layton går rätt och slätt ut på att lösa massor med gåtor, pussel för att driva fram historien. Mycket mysigt spel, med gullig grafik och musik. Dessutom har de i den engelska dubben försökt låta så brittiska som möjligt. Oerhört charmigt.

Animal Crossing Wild World är ett spel som jag har sneglat på under en lång tid. Om man ännu inte är bekant med konceptet, så har man antagligen levt under ett större betongblock under de senaste åren, men hur som hur. Det är inte riktigt som Sims, även om det finns vissa likheter. Dels så styr man karaktären som bor i ens hus direkt. Eller, snarare, du ÄR karaktären som bor i ditt hus. Om jag skulle välja ett annat namn till det här spelet skulle det vara ”My First Mortgage”. Direkt efter at man landar i sin by får man veta att man måste betala tillbaka ett lån för huset som Tom Nook har byggt åt en. Man kan skaffa pengar genom att fånga insekter eller fiskar och sälja. Det har mer eller mindre tagit över mitt liv, men det är ett riktigt roligt spel.

Over and OUT!!

(intro ovan^)

Mitt favoritspel har alltid varit Majoras Mask. Ja, ett zeldaspel. Jag har alltid haft svårt för final fantasy och RPG’er i allmänhet (förutom earthbound, men det var ett tag sedan). Huvudsakligen på grund av att jag tycker att systemet är über-fånigt. Att turas om att slå på varandra istället för att använda sig av realtid har alltid stört mig. Det låter bara korkat och förlegat. Men, som sagt, nu har jag spelat Persona 4 i snart 50 timmar. Hur gick det till egentligen?

Jag kommer inte riktigt ihåg hur jag hörde talas om spelet. men helt plötsligt var jag på jakt på alla recensioner av det internet kunde förse mig med, och vad kan jag säga, närmast alla var positiva. Så jag beställde spelet. Varför inte? Det kostade hälften så mycket som ett vanligt spel. eftersom det är till PS2, men det stör mig lagom mycket. Som sagt, mitt favoritspel är fortfarande Majoras Mask (ja, fortfarande).

Persona 4 är annorlunda. Mycket annorlunda. Redan när man öppnar lådan så märker man det. Förutom spelet i sig, så får man med Soundtracket på en separat CD – något som lååångt fler spel borde göra. Gillar hela grejen med att spara på pengar genom att göra det till PS2, och istället satsa på många timmars speltid. Det är ju faktiskt det som spelar roll.

Spelet handlar om en grabb som flyttar till en småstad i Japan för att bo hos sin morbror (tror jag… uncle uncle) eftersom hans päron ska arbeta utomlands i ett år. Ett par till synes olösbara mord dyker upp, och ett rykte: Om man stirrar in i en avstängd TV på en regnig natt klockan 12, så kommer man att se sin själsfrände. Vill inte säga mer. Den absurda historien talar för sig själv.

Karaktärerna är dessutom fruktansvärt välskrivna. Alla har hemligheter och problem som de endast kan avslöja till de som står dem nära (och det gäller för DIG att komma dem nära). De kan vid första ögonkastet se ut som manga-stereotyper, men när man alltefter man lär känna dem så visar det sig endast vara toppen av isberget. For WIN.

Kudos till översättaren  som inte förenklar suffixen, eller översätter dem till något helt annat. Attt Yukiko-chan översätts till Yukiko-chan, och om någon kallar henne Yuki helt på random anses vara creepy~ Däremot rekommenderar jag å de varmaste att stänga av rösterna. Man kan stänga av det mesta, men det som är med i tecknade cut-scenes är oundvikliga. I och för sig så kan man hoppa förbi det mesta, även om man riskerar att tappa lite story då.

Har fortfarande inte slagit hela spelet, men seriöst. Muuums. Man får så fantastiskt mycket innehåll för pengarna, så man går nästan med vinst om man köper spelet. Det enda negativa jag har att säga om spelet är att från man trycker på start så går det mycket lång tid innan man faktiskt får göra någonting på egen hand. Det går några dagar (i spelet) innan man faktiskt får frihet att göra vad man vill. Men det är verkligen det enda jag kan klaga över. Det hjälper lite om man kan lite mer japansk kultur än Naruto innan man spelar det. men det mesta förklarar sig självt.

Rekommenderar spelet vaaarmt, även till dem som inte gilar rpg’ar (I don’t).
(EDIT: Spelade ut spelet för ett tag sedan. Om du har börjat spela och sedan kommit av dig. GE INTE UPP!! Slutet är sååå värt det!)