You are currently browsing the monthly archive for juli 2007.

*SPOILER-VARNING*

Tja, efter att ha last den sista Harry Potter boken sa kan man inte hjalpa att kanna en overvaldigande kansla av tomhet. Jag skriver det har i Japan, och darfor kommer de tre sista bokstaverna i det svenska alfabetet att utebli. Antagligen andrar jag pa det nar jag kommer hem, men tills dess:

Harry Potter ar massor med dod, Harry Potter massor med dod inte, Harry Potter massor med dod, Harry Potter massor med dod INTE.

Boken ger alla karaktarer typ tre stycken ytterligare bottnar, vilket utan tvekan kommer att paverka hur man ser dem i framtiden (och nu snackar jag framst om Snape och Dumbledore). Rowling har respekt for dualismen, att allt inte ar helt gott, liksom allt inte ar helt ont. Att boken, i likhet med de andra bockerna blandar tragedi med humor gor att den blir lattare att ta till sig, att den kanns verkligare. Det ar mycket sallan som vasterlandska forfattare blandar sa friskt som Rowling. Antingen sa ar boken en tragedi eller sa ar det en komedi.

Det ar manga som dor i boken, och tararna rinner i stora floder under tiden som man laser den. I alla fall for de hangivna fansen *guilty*. Min stackars omgivning var tvungen att se en marklig forandring i mitt beteende nar jag laste boken. Ena stunden ligger man och vrider sig i skratt, och i nasta sitter man och grater ogonen ur sig eftersom en annan Weasly dott. TT__TT

Dessutom ar boken full av fanficforfattar material. Snape\Lily, Hermione\Ron, Neville\vemsomhelsteftersomhanharblivigtawesome, och sa vidare….

Jag bara antar att stammningsansokningarna kommer att rulla in mot Rowling som de gjorde\gor mot tobaksbolagen eftersom hon har skrivigt en sa ohalsosamt beroendeframkallande bok serie >XP

Over and Out

Annonser

Japan är ett förvirrat/förvirrande land. Vi besökte Shibuya igår, mer känt som Tokyos shopping distrikt. Man har hört historierna om Shibuya Crossing, den plats där flest människor i världen paserar varje dag. Nu är det regnsäsong (fuktigt och varmt. Har beskrivigts som att vara i en ångbastu), men det förhindrar inte alla små shoppingglada japaner att lämmna sina hem för att göra sig av med sina välförtjänta yen. Paraplyn överallt…

Men vi hade tur, och vi var där tidigt, så det var inte helt hysteriskt riktigt än. Vi beslutade 0ss för att spara 109 (trendsättande varuhus där alla innebutiker bor~) till senare. Däremot så hittade vi ett annat enormt center, Tokyu Hands. Där fanns massor med saker. Hur många våningar som helst. Jag lyckades få tag på de Totoro-mobilsmycken jag velat ha i evigheter, samt en Totoro-matlåda och ett paraply (dock helt Totoro-fri) innan vi slutligen gav upp på våning 2C, eftersom det fanns ungefär fyra sub-våningar till varje våning, och varje sub-våning var hur stor som helst….

Vi stupade in på McD, och vi fick för första gången äta Teriyakihamburgare. Överaskande gott. I demand that McDonalds take their responsibilities and start to sell them in Sweden as well!

När alla var mätta och glada så hittade vi en mycket gullig liten butik med hur mycket smycken, rosetter, klockor och hattar som helst i alla regnbågens färger, och de flesta även med döskallar och liknande väntade ännu. Jag visste att det fanns en Mandarake butik i Shibuya området, men jag hade ingen aning om vart.. det hade varit på mitt samvete hela dagen att jag inte hade tagit mig tiden att skriva ut en karta.

Men då såg vi den. Bara ett par hundra meter från butiken där vi hittade en massa gulliga saker, hittade vi den mangabutik i Tokyo som har störst urval av manga, officiel och inofficiel. ^^ Eftersom jag och min yngre syster har en viss….fallenhet för de inofficiela, och våra båda föräldrar och vår tolvåriga syster var med så försökte vi distrahera dem med annat medans vi gick omkring och letade efter Harry Potter doujinshis (fancomics), såsom vi har blivigt beordrade av våra kära vänner hemma i Sverige.

Efter ett tag däremot så märkte pappa att det var något skumt på gång. Skyltar som det stod stod saker som Boys Love och liknande på. Då var det dags att mycket smidigt sätt förklara att det handlade om inofficiella serier. Han bara skakade på huvudet och gick vidare med sitt liv.

Something I like to call euphoria. ^^

På vägen tillbaka till stationen så passade vi på att titta in i 109-2 huset, vilket är som en andra upplaga eller vad man nu vill kalla det av 109. Väl där inne så märker vi att vi har hamnat mitt i sommarrean, och därför är det hysteriskt mycket folk. På en av våningarna så hade säljarna priskrig, och de flesta stod med en tratt och skrek ut sina erbjudanden. Det var…. tja, vi stannade inte mer än tjugo sekunder på den våningen. -_-

På den allra översta våningen så fanns det ett par puri-kura (photo club) maskiner. Det är en sorts automater där man kan ta bilder av sig själv, oftas med sina kompisar och sedan få de utskrivna i form av klistermärken. Jättegulligt~ ^^

Sedan var det dags att åka tillbaka igen. Jag var helt död. De andra skulle prompt ut och äta på restaurang, men jag var ohälsosamt trött, så jag låg och dog på rummet. Efter ett par kvartar så hade jag tillräckligt med ork för att fixa iordning lite curry-ramen. Och det var mycket gott. ^^

Gurgel… Man vet inte vad man ger sig in på när man bestämmer sig för att resa till Japan. När vi tog planet från Wien, så hade jag oturen att hamna i ett säte bakom en japan som var fast besluten om att ha stolen bakåtlutad under hela resan. Det mördade mina knän, som omöjligt kunde få plats. Å den ljusa sidan, så trots att vi satt i ekonomiklass, så hade alla stolar en liten tv-ruta där man kunde kolla på olika filmer och spela lite random spel~ Nackdelen var ju att man visste aldrig när de olika filmerna började, och om man inte har sett hela så är det ganska onödigt att fortsätta. Jag såg en hel film. Brittiskt drama. Banzai!

När vi lämnat flygplatsen så tog vi oss med tåg till Nipporo (tror jag) där vi bytte till tunnelbanan, vilken var fruktansvärt smidig. Det kanske en kvart, sen var vi framme. Så snart vi gått av tåget så ställde vi oss i mitten av perongen och började leta fram kartor, men inom 30 sekunder (inte en överdrift, det var kanske mindre) så kom en kvinna, hennes dotter och hunden på släp så började de omedebart fråga om vi behövde någon hjälp. De visade sedan hur vi skulle gå för att komma till vår ryokan.

Trots att incheckningen börjar klockan tre, och vi var där vid tolv, så lät paret som driver det lilla enkla hotellet oss lämna våra väskor där under tiden som vi gick för att äta lunch. Vi åt en snabb lunch, men vi var så fruktansvärt trötta att vi gick in och la oss på golvet för att sova. När vi hade sovigt ett par timmar så köpte vi lite ramen (jag åt inte, eftersom jag mådde illa), och nu är det dags att sova. ^^

*skrivet 3/7, men jag hann inte skriva klart, så det blev idag >>*

geeeebus…  Imorgon bitti så ska vi lämna landet. >w< *kya*

I lite mer än tre veckor så kommer vi att åka runt i Japan (also known as Ze Holi Countli) . Awe. Some. Har packat di små väskorna, och det känns jätttekonstigt. Hela min familj har längtat till det förlovade landet, och bara tanken på att vi snart kommer att vara där…. (brain implosion).

De första 6 dagarna kommer vi att vara i TOKYO. På ”måste se listan” finns bl.a. Shibuya, Akihabara, Harajuku (självklart på en söndag *nyuuu~*). Därefter kommer vi att dra vidare till Hokkaido (den norra ön) och slappna av ett par dagar. Bada i badhuset som tillhör vår ryokan (typ som ett vandrarhem). Efter det så vet jag inte riktigt exakt vad som kommer hända. Vi kommer antagligen att dra förbi Kyoto (jag vill stalka geishor~) och Osaka (nandeane?).

Vi måste dra mot Arlanda redan klockan sju imorgon. Planet går vid 10, då med kosan mot Wien – där vi stannar i cirkus två timmar, och sedan landar vi på Narita International Airport vid 8:20 (fast i huvudet så kommer klockan fortfarande vara 01:20).

Ska dra iväg på buffe nu.. bye