Gurgel… Man vet inte vad man ger sig in på när man bestämmer sig för att resa till Japan. När vi tog planet från Wien, så hade jag oturen att hamna i ett säte bakom en japan som var fast besluten om att ha stolen bakåtlutad under hela resan. Det mördade mina knän, som omöjligt kunde få plats. Å den ljusa sidan, så trots att vi satt i ekonomiklass, så hade alla stolar en liten tv-ruta där man kunde kolla på olika filmer och spela lite random spel~ Nackdelen var ju att man visste aldrig när de olika filmerna började, och om man inte har sett hela så är det ganska onödigt att fortsätta. Jag såg en hel film. Brittiskt drama. Banzai!

När vi lämnat flygplatsen så tog vi oss med tåg till Nipporo (tror jag) där vi bytte till tunnelbanan, vilken var fruktansvärt smidig. Det kanske en kvart, sen var vi framme. Så snart vi gått av tåget så ställde vi oss i mitten av perongen och började leta fram kartor, men inom 30 sekunder (inte en överdrift, det var kanske mindre) så kom en kvinna, hennes dotter och hunden på släp så började de omedebart fråga om vi behövde någon hjälp. De visade sedan hur vi skulle gå för att komma till vår ryokan.

Trots att incheckningen börjar klockan tre, och vi var där vid tolv, så lät paret som driver det lilla enkla hotellet oss lämna våra väskor där under tiden som vi gick för att äta lunch. Vi åt en snabb lunch, men vi var så fruktansvärt trötta att vi gick in och la oss på golvet för att sova. När vi hade sovigt ett par timmar så köpte vi lite ramen (jag åt inte, eftersom jag mådde illa), och nu är det dags att sova. ^^

*skrivet 3/7, men jag hann inte skriva klart, så det blev idag >>*

Annonser