You are currently browsing the monthly archive for november 2007.

Är det olagligt att ingå äktenskap med ett spel? IS TRUE LUV I TELL U!

Om man tar det seriöst, så är spelet helt effing awesome. En vanlig fanperson kommer att dö ett antal gånger av lycka. I know i did. Kontrollerna är något man får vänja sig vid, och framförallt hitta en inställning på känsligheten som passar dig. Annars kommer det att bli mycket, mycket jobbigt. Personligen rekomenderar jag standard.

Storylinen vill jag inte avslöja, men den är mycket mysig. Även om det dyker upp lite konstiga karaktärer (amiralen t.ex… han är bara….amerikansk. med allt det innebär) så vänjer man sig vid tanken att man kommer att ha lite vänner som hjälper till och besegra ondskan. TILLS….! Nej, jag ska inte säga något.. >,<

Den mesta av den negativa kritiken kan man slakta ganska enkelt, att det inte är så stor skillnad mot de två tidigare spelen. Om det hade gällt en jämförelse mellan ettan och tvåan i serien så hade jag antagligen nickat. Men nu ber jag person att slänga sig i väggen. Miljöer, vapen, visir, rustning, social skills… allt uppgraderas. Och om jag inte misstar mig så är det del av en serie. Faktiskt.

En del individer hade tydligen problem med när man ska använda wiimoten för att t.ex. vrida på hantag och liknande… Jag måste erkänna att även jag har haft problem med det, men då har man inte siktat ordentligt mot skärmen, eller så sitter man på tok för nära/långt bort. Sakerna man använder wiimoten till är oftast måttligt krävande (förutom att svetsa… oj, sa jag svetsa? Inte skulle jag spoila… nej nej…>>)

En av de sakerna som är underbarast med spelet är variationen och galaxens storlek. De två tidigare spelen har haft ganska begränsade världar, eller man kommer i alla fall till en punkt då man, utan att ha ansträngt sig måttligt mycket, har gått igenom alla rum som kan man kan besöka. Här finns de ÖVERALLT! Variationen finns i miljöerna, men även i bossarna. Underhållande till tusen. Att man dessutom utövar lite rocketsience blir man glad i hela själen av.

Att använda skeppet till mer än en sparstation är mycket uppiggande, även om man hade kunnat utnyttja det mer. Ett steg i rätt riktning. Hypermode blir man bara lite galen av, men på det bra sättet >D Dessutom är miljöerna hjärtknipande vackra, särkilt i Levaithan Seed. Fruktansvärt vackert. Dessutom älskar vi x-ray visor. Inte bara för att man ser allting blått (woooo~ *-*), utan för att man kan zooma in på sin fiendes sårbara kroppsdelar, och därför så går metroidslakten betydligt smidigare än annars. >3

Det enda jag har emot den här serien är dörrarna. De suger. >:|

Hursomhelst så bör man spela spelet minst tre gånger. Så bra är det. Om man bara gav den där amiralen en lite mer sympatisk personlighet (jag VET att han är ute efter min Samus. MIN! D<) så hade de där sammanlagt tre minuterna som man måste stå ut med hans närvaro i spelet så hade…. vem försöker jag lura. Det är perfekt i alla fall.

Omdöme i siffror: 10/10

Omdöme i ord: Jag ska leta reda och gifta mig med en man som heter Aran i efternamn, få en kvinnlig avkomma och döpa henne till Samus. Srsly.

Annonser