You are currently browsing the monthly archive for april 2008.

Ok, idag är jag på en utflykt. Just nu faktiskt. Så egentligen har jag inte tillgång till någon dator. Eller tv. Heh. Det här är massor med illa. Borde verkligen VERKLIGEN inte skolkar så här mycket. Illa illa.

Nothing stands between me and victory except defeat.

Jag är helt förälskad i ”Jeeves & Wooster”. Seriöst, de flesta karaktärerna är helt underbara. Att se Stephen Fry och Hugh Lauries tidigare saker är… märkligt. Vi hyrde några skivor med Blackadder för ett par veckor sen. Vilket var en märklig upplevelse, Rowan Atkinson mycket seriös och Hugh Laurie som en clown… LAWL.

Jag ska bli en gentleman när jag blir stor.

Annonser

Ok. Jag har inte skrivit på länge. Kan inte påstå att jag har haft bättre för mig. Det har bara inte blivit så. Nu har jag fått en ny mediaspelare (eftersom jag fyllde myndig för ett par veckor sen) och nu är nummer ett på min önskelista en ASUS EEE 900. Man ska inte skriva med bara stora bokstäver, men i alla fall. Den är värd det. Blev förbannad i helgen när jag insåg att svenskarna får vänta ytterligare ett par månader, och får betala nästan dubbelt så mycket för maskineriet. (mummelsvordommummel) Trots det har jag nu börjat spara. Alla födelsedagspengar ska gå in i det projektet, och så ska jag varje månad lägga undan lite pengar. Heja mig!

Imorgon är det nationellt prov i svenska B. He he. He. Personligen har inte någon del av mig varit på svenska lektionerna på senaste. Illa som… något dåligt. Jag är inte i skolan idag heller. Heh. He. Borde kanske vara det. Men jag tänkte ta mig en sovmorgon, och sen gå till skolan på eftermiddagen. Istället bakar jag nu scones. Interessant hur det kan gå ibland. Visst, jag är huvudkandidat till ”lamestpersonever awards” på alfa centauri. ILLA.

Andra saker som är illa (för övrigt numera ett favorituttryck) är att jag och mor pratade om tiden jag gick i åttan. Jag reflekterade över att jag inte mindes mycket (typ ingen sömn alls under en period) och hon sa att hon kunde minnas för oss båda. Det gjorde mig orolig. Vad i helvete hade egentligen hänt under den tiden. (Jag kanske ska nämna att under nästa händelse så var jag mycket ägglossningspåverkad.) Det ledde till att jag letade fram alla mina anteckningsböcker, som bland annat fungerat som dagböcker. Dessutom hittade jag en bunt med papper som jag har i ett mycket hemligt ställe där jag fyller på vad som händer i stora drag ungefär en gång per år sen sista terminen i nian. Det var inte mycket dramatiska saker som hände, men jag börjar alltid storböla varje gång jag läser de hemliga papprena. Det är mycket känslor i det jag har skrivit där.

Jag vill skriva. Vette fan om det ska bli böcker, filmmanus eller serier, men jag har historier i mitt huvud som jag verkligen verkligen vill framföra. Det är mycket teraputiskt. Biokhe är ett tydligt exempel. Henne uppfann jag i sjuan tror jag, i och med att jag kände mig äckligt ensam, och lite sucidal. Nu vet jag vad som händer med henne, och vad som hände med hennes mor. Och allt. Hon har varit ett brus i bakhuvudet i snart fem år. KONSTIGT. Men det är en mycket interessant karaktär att skriva… Hon är OND. På riktigt. Jag kan verkligen förstå varför jag ville skriva en stark och bestämd karaktär när jag var så deprimerad.

När jag känner mig ensam skriver jag. Nu är jag kanske inte lika utsatt som för fem år sen, men jag lätt att deprimera…. Jag inbillar mig dessutom att jag har kommit över en olycklig kärlek (jag betvivlar att han själv vet om det… det hoppas jag i alla fall).

Scones väntar, tillsammans med en mycket dålig dramatisering av Mansfield Park. Skådisarna och manus är ok, men ljussättning och kameraarbete är åt helvete. SCONES! :D