You are currently browsing the category archive for the ‘Japan’ category.

I julas fick jag en combadge av min älskade syster… det en sån där sak som de har i Star Trek för att snacka med någon som råkar vara i ett annat rum än en själv. Jag har av olika skäl inte haft den på mig, men idag gick jag med den till skolan. :D Det var… interessant. Det som var konstigast var att jag sammanlagt bara fått två kommentarer: ”Lol, ur a trekkie” och ”Det där är det nördigaste jag någonsin sett”. Mer nördpoäng för mig! >D Det betyder att jag får överanvända smileys! :DDD

Har upptäckt AFI’s awesomeness. Genom GuitarHeroIII. Det är inte ett ord, men jag är trött och orkar inte göra något åt det. Har lyckats för över 100 000 poäng på MissMurder. :D Inte heller det är bara ett ord. Men jag bryr mig inte. Inte tillräckligt i alla fall.

Fan, jag måste bli kär i någon ny pojke (eller kanske en söt tös?) snart. Vill inte älta i gamla saker längre. Om jag hittar ett nytt intresse, om bara för att avleda min hjärna för några veckor, så skulle jag kanske kunna koncentrera mig på studiderna. I min hjärnas frånvaro…. Absolut. Nu börjar miss murder på min lilla dator att upp spelas.

Nej, jag har inte pluggat för mycket japanska på senaste. (VERBET SIST! TID FÖRST! ADVERB VAR SOM HELST FÖRUTOM EFTER VERBET! GAAH!!ELEVEN!!)

Caps Lock makes me happi. :3

Annonser

Hur nördig kan man bli? Jag fortsätter att sätta nya rekord. Det är helt…. lol. Just nu håller jag på att kolla igenom hela Star Trek – Voyager serien. Den är mysig. När den gick på SVT så var jag ungefär sju år, och tittade inte särkilt mycket på den. Men eftersom den sändes så länge så hann jag titta väldigt mycket på de sista säsongerna. Med andra ord vet jag vem som gifter sig med vem, något som gör att andra skulle tycka att det var mycket tråkigt att titta på. Jag tycker att gör det interessant att se hur man hintar om hur det ska sluta. Mycket nöje.

Andra nördpoäng…. heh. Har börjat spela igenom Metroid Prime, eftersom nästa spel snart släpps. Längtar fruktansvärt mycket. När min dator sätts igång eller stängs av spelas det upp en melodi från Legend of Zelda – Ocarina of Time. Något som jag nördar väldigt mycket. Jag nördar även Linux väldigt mycket. När jag går in i SF-bokhandeln i gamla stan så vill jag köpa minst en av alla. Minst en. Läser japanska på gymnasiet för att jag ska kunna läsa manga på originalspråk.

~nördar vidare med mitt liv~

Japan är ett förvirrat/förvirrande land. Vi besökte Shibuya igår, mer känt som Tokyos shopping distrikt. Man har hört historierna om Shibuya Crossing, den plats där flest människor i världen paserar varje dag. Nu är det regnsäsong (fuktigt och varmt. Har beskrivigts som att vara i en ångbastu), men det förhindrar inte alla små shoppingglada japaner att lämmna sina hem för att göra sig av med sina välförtjänta yen. Paraplyn överallt…

Men vi hade tur, och vi var där tidigt, så det var inte helt hysteriskt riktigt än. Vi beslutade 0ss för att spara 109 (trendsättande varuhus där alla innebutiker bor~) till senare. Däremot så hittade vi ett annat enormt center, Tokyu Hands. Där fanns massor med saker. Hur många våningar som helst. Jag lyckades få tag på de Totoro-mobilsmycken jag velat ha i evigheter, samt en Totoro-matlåda och ett paraply (dock helt Totoro-fri) innan vi slutligen gav upp på våning 2C, eftersom det fanns ungefär fyra sub-våningar till varje våning, och varje sub-våning var hur stor som helst….

Vi stupade in på McD, och vi fick för första gången äta Teriyakihamburgare. Överaskande gott. I demand that McDonalds take their responsibilities and start to sell them in Sweden as well!

När alla var mätta och glada så hittade vi en mycket gullig liten butik med hur mycket smycken, rosetter, klockor och hattar som helst i alla regnbågens färger, och de flesta även med döskallar och liknande väntade ännu. Jag visste att det fanns en Mandarake butik i Shibuya området, men jag hade ingen aning om vart.. det hade varit på mitt samvete hela dagen att jag inte hade tagit mig tiden att skriva ut en karta.

Men då såg vi den. Bara ett par hundra meter från butiken där vi hittade en massa gulliga saker, hittade vi den mangabutik i Tokyo som har störst urval av manga, officiel och inofficiel. ^^ Eftersom jag och min yngre syster har en viss….fallenhet för de inofficiela, och våra båda föräldrar och vår tolvåriga syster var med så försökte vi distrahera dem med annat medans vi gick omkring och letade efter Harry Potter doujinshis (fancomics), såsom vi har blivigt beordrade av våra kära vänner hemma i Sverige.

Efter ett tag däremot så märkte pappa att det var något skumt på gång. Skyltar som det stod stod saker som Boys Love och liknande på. Då var det dags att mycket smidigt sätt förklara att det handlade om inofficiella serier. Han bara skakade på huvudet och gick vidare med sitt liv.

Something I like to call euphoria. ^^

På vägen tillbaka till stationen så passade vi på att titta in i 109-2 huset, vilket är som en andra upplaga eller vad man nu vill kalla det av 109. Väl där inne så märker vi att vi har hamnat mitt i sommarrean, och därför är det hysteriskt mycket folk. På en av våningarna så hade säljarna priskrig, och de flesta stod med en tratt och skrek ut sina erbjudanden. Det var…. tja, vi stannade inte mer än tjugo sekunder på den våningen. -_-

På den allra översta våningen så fanns det ett par puri-kura (photo club) maskiner. Det är en sorts automater där man kan ta bilder av sig själv, oftas med sina kompisar och sedan få de utskrivna i form av klistermärken. Jättegulligt~ ^^

Sedan var det dags att åka tillbaka igen. Jag var helt död. De andra skulle prompt ut och äta på restaurang, men jag var ohälsosamt trött, så jag låg och dog på rummet. Efter ett par kvartar så hade jag tillräckligt med ork för att fixa iordning lite curry-ramen. Och det var mycket gott. ^^

Gurgel… Man vet inte vad man ger sig in på när man bestämmer sig för att resa till Japan. När vi tog planet från Wien, så hade jag oturen att hamna i ett säte bakom en japan som var fast besluten om att ha stolen bakåtlutad under hela resan. Det mördade mina knän, som omöjligt kunde få plats. Å den ljusa sidan, så trots att vi satt i ekonomiklass, så hade alla stolar en liten tv-ruta där man kunde kolla på olika filmer och spela lite random spel~ Nackdelen var ju att man visste aldrig när de olika filmerna började, och om man inte har sett hela så är det ganska onödigt att fortsätta. Jag såg en hel film. Brittiskt drama. Banzai!

När vi lämnat flygplatsen så tog vi oss med tåg till Nipporo (tror jag) där vi bytte till tunnelbanan, vilken var fruktansvärt smidig. Det kanske en kvart, sen var vi framme. Så snart vi gått av tåget så ställde vi oss i mitten av perongen och började leta fram kartor, men inom 30 sekunder (inte en överdrift, det var kanske mindre) så kom en kvinna, hennes dotter och hunden på släp så började de omedebart fråga om vi behövde någon hjälp. De visade sedan hur vi skulle gå för att komma till vår ryokan.

Trots att incheckningen börjar klockan tre, och vi var där vid tolv, så lät paret som driver det lilla enkla hotellet oss lämna våra väskor där under tiden som vi gick för att äta lunch. Vi åt en snabb lunch, men vi var så fruktansvärt trötta att vi gick in och la oss på golvet för att sova. När vi hade sovigt ett par timmar så köpte vi lite ramen (jag åt inte, eftersom jag mådde illa), och nu är det dags att sova. ^^

*skrivet 3/7, men jag hann inte skriva klart, så det blev idag >>*