You are currently browsing the category archive for the ‘Recension’ category.

Ah~ Efter en lång period med stormmoln över mitt huvud kan jag äntligen slappna av. Jag vet att jag kom in på den utbildningen som jag sökte till, och en av mina favorit shoujo-manga har blivit anime! Happy times indeed.

Kimi ni Todoke (eller ”Reaching you”… ) är en fantastiskt sockersöt serie, om än lite annorlunda. Sawako ser ut som om hon kommer direkt från en skräckfilm, och har därmed svårigheter med att passa in. Alla är livrädda för henne, så när hon försöker tala med någon så springer de bara iväg. :(

I hennes klass finns det en gosse som tycks vara raka motsatsen: ständigt omgiven av vänner, och har en mycket solig attityd. Sawako har alltid beundrat honom, och aspirerar till att bli lika väl omtyckt som honom.

Det är här det skulle kunna gå sååå fel; att det skulle handla om en tös som går från att vara tönt till klassens drottning över en natt, eller i allmänhet en tävling om uppmärksamhet. Men historien är så söt. Om man inte är helt kär i Sawako efter första avsnittet så vet jag inte vad som är fel på dig.

Intressant detalj: Serien produceras av Production I.G, som har gjort mycket anime genom tiderna. Bland annat en annan serie som jag håller på att titta om, Ghost in the Shell. Skillnaden… är uppenbar. :3 Skulle vilja dra en paralell till Ouran High School Host Club, som producerades av Bones som bl.a. är kända för sina adaptioner av Fullmetal Alchemist (BÅDA TVÅ!! :D). När en etablerad studio med mycket pengar bestämmer sig för att göra en lugnare shoujo anime, brukar det med andra ord bli riktigt goda resultat.

Rent tekniska grejer… Färgschemat är genomtänkt och passar stämmningen. Riktigt söta bakgrunder, ofta rika med detaljer. Animationen är av överaskande hög kvalitet, med tanke på att det är tv-serie. Sawako’s röst är så RÄTT, även Kazehaya (gossen med hjärta av guld)’s röst, enligt mig, är ganska irriterande. Det verkar som om de tänker följa mangans manus ganska tight, även om det är omöjligt att säga med tanke på att det bara har sänt två avsnitt…

Hur som hur: om man behöver något för att smälta sitt hjärta i en mörk och ovänlig värld så rekommenderar jag varmt Kimi ni Todoke. Om man känner sig mesig bara för att man tittar på en serie tänkt för tjejer så är man INTE MANLIG NOG!!! (men då rekomenderar jag å andra sidan FMA: Brotherhood)

Annonser

Jag har spelat Persona 4 ett tag nu… Och jag vet inte vad jag ska säga för att göra det rättvisa.

(intro ovan^)

Mitt favoritspel har alltid varit Majoras Mask. Ja, ett zeldaspel. Jag har alltid haft svårt för final fantasy och RPG’er i allmänhet (förutom earthbound, men det var ett tag sedan). Huvudsakligen på grund av att jag tycker att systemet är über-fånigt. Att turas om att slå på varandra istället för att använda sig av realtid har alltid stört mig. Det låter bara korkat och förlegat. Men, som sagt, nu har jag spelat Persona 4 i snart 50 timmar. Hur gick det till egentligen?

Jag kommer inte riktigt ihåg hur jag hörde talas om spelet. men helt plötsligt var jag på jakt på alla recensioner av det internet kunde förse mig med, och vad kan jag säga, närmast alla var positiva. Så jag beställde spelet. Varför inte? Det kostade hälften så mycket som ett vanligt spel. eftersom det är till PS2, men det stör mig lagom mycket. Som sagt, mitt favoritspel är fortfarande Majoras Mask (ja, fortfarande).

Persona 4 är annorlunda. Mycket annorlunda. Redan när man öppnar lådan så märker man det. Förutom spelet i sig, så får man med Soundtracket på en separat CD – något som lååångt fler spel borde göra. Gillar hela grejen med att spara på pengar genom att göra det till PS2, och istället satsa på många timmars speltid. Det är ju faktiskt det som spelar roll.

Spelet handlar om en grabb som flyttar till en småstad i Japan för att bo hos sin morbror (tror jag… uncle uncle) eftersom hans päron ska arbeta utomlands i ett år. Ett par till synes olösbara mord dyker upp, och ett rykte: Om man stirrar in i en avstängd TV på en regnig natt klockan 12, så kommer man att se sin själsfrände. Vill inte säga mer. Den absurda historien talar för sig själv.

Karaktärerna är dessutom fruktansvärt välskrivna. Alla har hemligheter och problem som de endast kan avslöja till de som står dem nära (och det gäller för DIG att komma dem nära). De kan vid första ögonkastet se ut som manga-stereotyper, men när man alltefter man lär känna dem så visar det sig endast vara toppen av isberget. For WIN.

Kudos till översättaren  som inte förenklar suffixen, eller översätter dem till något helt annat. Attt Yukiko-chan översätts till Yukiko-chan, och om någon kallar henne Yuki helt på random anses vara creepy~ Däremot rekommenderar jag å de varmaste att stänga av rösterna. Man kan stänga av det mesta, men det som är med i tecknade cut-scenes är oundvikliga. I och för sig så kan man hoppa förbi det mesta, även om man riskerar att tappa lite story då.

Har fortfarande inte slagit hela spelet, men seriöst. Muuums. Man får så fantastiskt mycket innehåll för pengarna, så man går nästan med vinst om man köper spelet. Det enda negativa jag har att säga om spelet är att från man trycker på start så går det mycket lång tid innan man faktiskt får göra någonting på egen hand. Det går några dagar (i spelet) innan man faktiskt får frihet att göra vad man vill. Men det är verkligen det enda jag kan klaga över. Det hjälper lite om man kan lite mer japansk kultur än Naruto innan man spelar det. men det mesta förklarar sig självt.

Rekommenderar spelet vaaarmt, även till dem som inte gilar rpg’ar (I don’t).
(EDIT: Spelade ut spelet för ett tag sedan. Om du har börjat spela och sedan kommit av dig. GE INTE UPP!! Slutet är sååå värt det!)

Tjo~ Kollade på anime när jag borde slavat över projektarbetet. I och för sig så har endast två avsnitt kommit ut, så det kanske gör någon större skillnad.

Jag är ett stort FMA fan. Har sett den första anime-serien (som spårade ut ganska spektakulärt…) och filmen. Ingen av dem är speciellt trogna mangan. Antagligen eftersom produktionslaget inte haft speciellt bra kontakt med mangatecknarinnan (hjärta henne… hon är awesum~). Läste för ett tag sen ikapp mangan till hur långt den kommit i Japan, vilket jag rekomenderar alla att göra. Glöm inte bort att sedan köpa mangan när den kommer ut i butikerna~

Hur som hur… Det verkar som det nya produktionslaget, med en smula mindre budget (BAKGRUNDERNA!! D:) försöker hålla sig till den canon som finns, istället för att försöka hitta på ny. Uppmuntras. Dessutom ÄLSKAR jag den nya intro-låten. FMA har alltid haft ett riktigt bra soundtrack. Requiem (som egentligen inte gör ett requiem rättvisa, men men…) från filmen är en underbar låt.

Jag bara hamnar på sidospår… Fan… Aja. Den nya FMA försöker få oss att glömma fånerierna som skedde i de tidigare adaptionera, och försöker göra om och göra rätt. Lite synd är det dock att de har bytt ut ett par röst-skådisar, men den är definitift värd att hålla koll på. Tummar upp!!

Precis hemkommen från en midnattsvisning av den nya Bond, och vad tycker jag om den?

Jag tycker mycket bra saker om den. Yes sire Bobbie.

(Läste precis SvD’s recention, och nu vill jag gnaga av någons huvud. Långsamt. Om man vill ha en skitstövel till man som hjälte så får man titta åt ett annat håll nuförtiden)

OK, vad förväntar man sig av en Bond-film? Biljakter? En mycket intensiv sådan äger rum under öppningsscenen. När jag säger intensiv, menar jag intensiv. Nära döden intensiv. Man bara slängs in i filmen på vis som kräver mycket popcorn för att man ska kunna hantera på rätt sätt.

Man flashar inte lika mycket med fåniga gadgets utan snarare med datorteknik, vilket känns en smula trovärdigare. Vi är förbi jetpaks enligt min ringa mening.

Damer förekommer, och jag älskar dem allihopa! När jag såg att det skulle bli sexscen i filmet (trailer-ögonblick) så blev jag orolig, eftersom jag hade hört så mycket om hur självständig och awesum bondbruden skulle vara. Att han skulle belägra damen i fråga (som Pierce Brosnan gjorde med alla sina ”självständiga” damer) skulle underminera både henne och Bonds emo-sår från den tidigare filmen.

Mina fasor var ogrundade. Bond är fantastiskt emo genom hela resan och tösen behåller sin integritet. Något man märkte ganska snart var att antalet actionscener har ökat dramatiskt. Det är bra, om någon skulle våga misstolka.

En sak som jag antar är ganska unik är ju att det är en direkt uppföljare till Casino Royale. Jag vågar inte påstå att jag har sett alla Bondfilmer, men så vitt jag vet så har de inte haft så mycket med varandra att göra. Herr Bond har ett par år på nacken, men han åldras väl.

Sammanfattning: Omskakande film, om man har en själ och/eller hjärta. Och god smak. Nej, man är inte en dålig människa om man inte tycker om den här filmen. Men å andra sidan ska man inte slösa bort sin tid genom att lyssna på dem. Varför skulle man vilja överge den tidigare formulan av en skithög som ligger med allt som rör sig och släpper värdelösa onliners lite här och var.

Som sagt, missuppfatta mig inte. Jag tycker om de tidigare Bond-filmerna. Det är bara det att jag tycker om den nya formulan bättre, och är uppriktigt irriterad på folk som ser det som i mina ögon är förbättringar som ett steg i fel riktning.

Nu har jag skrivit massor med saker som inte har speciellt mycket med filmen att göra, men det kan ha någonting att göra med att klockan är fyra på morgonen. Hehe. Kommer att ta bort det värsta imorgon.

Annonser