Ah~ Efter en lång period med stormmoln över mitt huvud kan jag äntligen slappna av. Jag vet att jag kom in på den utbildningen som jag sökte till, och en av mina favorit shoujo-manga har blivit anime! Happy times indeed.

Kimi ni Todoke (eller ”Reaching you”… ) är en fantastiskt sockersöt serie, om än lite annorlunda. Sawako ser ut som om hon kommer direkt från en skräckfilm, och har därmed svårigheter med att passa in. Alla är livrädda för henne, så när hon försöker tala med någon så springer de bara iväg. :(

I hennes klass finns det en gosse som tycks vara raka motsatsen: ständigt omgiven av vänner, och har en mycket solig attityd. Sawako har alltid beundrat honom, och aspirerar till att bli lika väl omtyckt som honom.

Det är här det skulle kunna gå sååå fel; att det skulle handla om en tös som går från att vara tönt till klassens drottning över en natt, eller i allmänhet en tävling om uppmärksamhet. Men historien är så söt. Om man inte är helt kär i Sawako efter första avsnittet så vet jag inte vad som är fel på dig.

Intressant detalj: Serien produceras av Production I.G, som har gjort mycket anime genom tiderna. Bland annat en annan serie som jag håller på att titta om, Ghost in the Shell. Skillnaden… är uppenbar. :3 Skulle vilja dra en paralell till Ouran High School Host Club, som producerades av Bones som bl.a. är kända för sina adaptioner av Fullmetal Alchemist (BÅDA TVÅ!! :D). När en etablerad studio med mycket pengar bestämmer sig för att göra en lugnare shoujo anime, brukar det med andra ord bli riktigt goda resultat.

Rent tekniska grejer… Färgschemat är genomtänkt och passar stämmningen. Riktigt söta bakgrunder, ofta rika med detaljer. Animationen är av överaskande hög kvalitet, med tanke på att det är tv-serie. Sawako’s röst är så RÄTT, även Kazehaya (gossen med hjärta av guld)’s röst, enligt mig, är ganska irriterande. Det verkar som om de tänker följa mangans manus ganska tight, även om det är omöjligt att säga med tanke på att det bara har sänt två avsnitt…

Hur som hur: om man behöver något för att smälta sitt hjärta i en mörk och ovänlig värld så rekommenderar jag varmt Kimi ni Todoke. Om man känner sig mesig bara för att man tittar på en serie tänkt för tjejer så är man INTE MANLIG NOG!!! (men då rekomenderar jag å andra sidan FMA: Brotherhood)

Bläh. Ibland är livet inte lika bekvämt. Jag har sökt till en enskild kurs på Åsö gymnasium (fysik b) som ska börja nästa vecka, men jag har fortfarande inte fått veta om jag har en plats på den kursen eller inte. Osäkerheten är sjukt onyttig. Man skulle tydligen fått veta den senaste veckan som gått, men enligt deras hemsida så har det försenats på grund av sjukfrånvarande och hög efterfrågan. Senast i veckan som gick skulle saker och ting ha skickats ut, men som sagt har ingenting ännu kommit fram.

Jag har bara den skarpaste kritik att framföra. Lusten att plugga har helt gått förlorad i den oredan. (Jag hade tänkt att skriva något mycket otrevligare, men på internet kan alla höra dig tala).

I ett försök att distrahera mig själv (jag vill inte pilla med datorn för mycket… Ny ubuntu om ett par veckor) så har jag börjat undersöka möjligheten att skaffa burfåglar. Helst skulle jag just nu vilja ha en Nymfparakit (eller nympfkakadua som de även kallas) och en Undulat. De ser ut som DINOSAURIER!!! Kanske inte, men i alla fall. Söta små djur. Hoppas verkligen att jag kommer kunna införskaffa ett par vingburna djur. :)

Trevlig helg internets!!

Puh. Jag har äntligen insett vad jag vill spendera tid på att göra nu när jag har så mycket av den, och det är inte tv-spel. Det är fortfarande fritid, och man kan inte ha fritid hela tiden. Då blir man lite knepig i huvudet.

Jag har till slut börjat arbeta på min hemsida igen, vilket är lite märkligt, med tanke på att den senaste gången jag började arbeta på den så blev jag nästan klar, men la fortfarande inte upp någonting på surftowns servrar. Å andra sidan är det inte lika märkligt när man tar i åtanke att jag är EXTREMT lat. Att få upp en hemsida är inte svårt. Det har jag gjort förut, utan problem, men av någon anledning har den här bara legat och självdött.

Hur som hur, så ska den bli bas för mina serier. Jag har ett flertal koncept på g. Av dem finns en Harry P parodi och en gullig serie om brödsmulors liv. Det borde hålla mig sysselsatt tills jag börjar plugga igen. När det nu lär ske, vet ingen. Ack ja. Antagligen kommer jag att lägga upp små smygglimtar av serierna under tiden som jag arbetar med dem.

PEACE!

Hemsidan finns att hitta här!

Hahaaa~
Nu har jag inte skrivit på en mindre evighet, och vad kan det bero på? Det har absolut ingenting med att jag började spela Persona 4, och sedan Persona 3 FES strax efteråt. Absolut inte. (Jag är inte ens klar med P3. Långt spel är lååååångt)

Förutom det så har jag gått ut gymnasiet, alltså gått från att vara student till att vara arbetslös. Har några små-jobb på g, så det gör inte så mycket egentligen, och jag vet inte om jag skulle vilja arbeta just nu. Nog om det nu. NÖRDIGHETER!

Ett litet spel ramlade ner i brevlådan i fredags. Katamari Forever. Har tyvärr inte spelat något av de äldre spelen, och ekonomin tillåter mig inte att leta upp dem begagnat heller, men å andra sidan är det litet som förändras. Man har sin katamari (som nästan betyder boll på japanska) och så rullar man omkring och försöker att bli så stor som möjligt. Dessutom ska man oftast försöka få så mycket som möjligt av en viss typ av saker, som t.ex. godis, leksaker, djur… tänker inte gå in så djupt på storyn, eftersom den är ganska fånig. Det är ett oerhört gulligt spel med underbar j-pop som bakgrundsmusik. Däremot så ser grafiken lite daterad ut, och spelet kostade endast 400 riksdaler, så det kan jag leva med, och även om grafiken inte är så polerad så är den fantastisk gullig. Om man har en PS3’a, ladda ner demon och försök att motstå.

Dessutom har jag införskaffat ett två stycken DS-spel: Professor Layton and the Curious Village och Animal Crossing: Wild World.

Prof. Layton går rätt och slätt ut på att lösa massor med gåtor, pussel för att driva fram historien. Mycket mysigt spel, med gullig grafik och musik. Dessutom har de i den engelska dubben försökt låta så brittiska som möjligt. Oerhört charmigt.

Animal Crossing Wild World är ett spel som jag har sneglat på under en lång tid. Om man ännu inte är bekant med konceptet, så har man antagligen levt under ett större betongblock under de senaste åren, men hur som hur. Det är inte riktigt som Sims, även om det finns vissa likheter. Dels så styr man karaktären som bor i ens hus direkt. Eller, snarare, du ÄR karaktären som bor i ditt hus. Om jag skulle välja ett annat namn till det här spelet skulle det vara ”My First Mortgage”. Direkt efter at man landar i sin by får man veta att man måste betala tillbaka ett lån för huset som Tom Nook har byggt åt en. Man kan skaffa pengar genom att fånga insekter eller fiskar och sälja. Det har mer eller mindre tagit över mitt liv, men det är ett riktigt roligt spel.

Over and OUT!!

Jag har spelat Persona 4 ett tag nu… Och jag vet inte vad jag ska säga för att göra det rättvisa.

(intro ovan^)

Mitt favoritspel har alltid varit Majoras Mask. Ja, ett zeldaspel. Jag har alltid haft svårt för final fantasy och RPG’er i allmänhet (förutom earthbound, men det var ett tag sedan). Huvudsakligen på grund av att jag tycker att systemet är über-fånigt. Att turas om att slå på varandra istället för att använda sig av realtid har alltid stört mig. Det låter bara korkat och förlegat. Men, som sagt, nu har jag spelat Persona 4 i snart 50 timmar. Hur gick det till egentligen?

Jag kommer inte riktigt ihåg hur jag hörde talas om spelet. men helt plötsligt var jag på jakt på alla recensioner av det internet kunde förse mig med, och vad kan jag säga, närmast alla var positiva. Så jag beställde spelet. Varför inte? Det kostade hälften så mycket som ett vanligt spel. eftersom det är till PS2, men det stör mig lagom mycket. Som sagt, mitt favoritspel är fortfarande Majoras Mask (ja, fortfarande).

Persona 4 är annorlunda. Mycket annorlunda. Redan när man öppnar lådan så märker man det. Förutom spelet i sig, så får man med Soundtracket på en separat CD – något som lååångt fler spel borde göra. Gillar hela grejen med att spara på pengar genom att göra det till PS2, och istället satsa på många timmars speltid. Det är ju faktiskt det som spelar roll.

Spelet handlar om en grabb som flyttar till en småstad i Japan för att bo hos sin morbror (tror jag… uncle uncle) eftersom hans päron ska arbeta utomlands i ett år. Ett par till synes olösbara mord dyker upp, och ett rykte: Om man stirrar in i en avstängd TV på en regnig natt klockan 12, så kommer man att se sin själsfrände. Vill inte säga mer. Den absurda historien talar för sig själv.

Karaktärerna är dessutom fruktansvärt välskrivna. Alla har hemligheter och problem som de endast kan avslöja till de som står dem nära (och det gäller för DIG att komma dem nära). De kan vid första ögonkastet se ut som manga-stereotyper, men när man alltefter man lär känna dem så visar det sig endast vara toppen av isberget. For WIN.

Kudos till översättaren  som inte förenklar suffixen, eller översätter dem till något helt annat. Attt Yukiko-chan översätts till Yukiko-chan, och om någon kallar henne Yuki helt på random anses vara creepy~ Däremot rekommenderar jag å de varmaste att stänga av rösterna. Man kan stänga av det mesta, men det som är med i tecknade cut-scenes är oundvikliga. I och för sig så kan man hoppa förbi det mesta, även om man riskerar att tappa lite story då.

Har fortfarande inte slagit hela spelet, men seriöst. Muuums. Man får så fantastiskt mycket innehåll för pengarna, så man går nästan med vinst om man köper spelet. Det enda negativa jag har att säga om spelet är att från man trycker på start så går det mycket lång tid innan man faktiskt får göra någonting på egen hand. Det går några dagar (i spelet) innan man faktiskt får frihet att göra vad man vill. Men det är verkligen det enda jag kan klaga över. Det hjälper lite om man kan lite mer japansk kultur än Naruto innan man spelar det. men det mesta förklarar sig självt.

Rekommenderar spelet vaaarmt, även till dem som inte gilar rpg’ar (I don’t).
(EDIT: Spelade ut spelet för ett tag sedan. Om du har börjat spela och sedan kommit av dig. GE INTE UPP!! Slutet är sååå värt det!)