You are currently browsing the tag archive for the ‘nörd’ tag.

Just nu känner jag mig som en mycket dålig vän… Har inte riktigt träffat någon utanför familjen på flera dagar. OK, jag snackade med grannen om det där med kattvakteriet, men i alla fall… Seriöst, jag suger.

På onsdag gäller det. Hu. Prov. Men å andra sidan så leder det till att jag träffar människor igen. Och jag ska faktiskt försöka vara social. Annars så kommer jag att sparka på mig själv för att jag suger så mycket. För nu börjar jag faktiskt få tråkigt.

Å andra sidan så bara håvar jag in nördpoäng. Sitter och täljer på en träbit som ska bli en trollstav inför HP konventet i sommar. ALLDELES FÖR ROANDE!! Mina händer säger emot. Jag vet att jag borde lyssna på dem… Men det verkar alldeles för enkelt.

Var i och för sig även inne i stan idag (?) med min syster på jakt efter strumpor. Heh. Vi hittade visserligen ett par som var gott nog, men det tog ett par H&M, KappAhl och en hel del andra butiker innan vi hittade ett par. Dessutom lurade jag med mig henne till Akademibokhandeln på Mästersamuelsgatan (vad menar du med att det inte är ett ord?) och vi såg till att leta reda på en massa Jane Austen böcker. He. He. He. Och den andra boken i Twilight-serien. Som jag inte vågar börja läsa innan jag har gjort provet. Annars kan det bli ödesdigra effekter.

Måste gå och lägga mig nu. Måste få en halvhyfsad dygnsrytm… Heh.

Annonser

I julas fick jag en combadge av min älskade syster… det en sån där sak som de har i Star Trek för att snacka med någon som råkar vara i ett annat rum än en själv. Jag har av olika skäl inte haft den på mig, men idag gick jag med den till skolan. :D Det var… interessant. Det som var konstigast var att jag sammanlagt bara fått två kommentarer: ”Lol, ur a trekkie” och ”Det där är det nördigaste jag någonsin sett”. Mer nördpoäng för mig! >D Det betyder att jag får överanvända smileys! :DDD

Har upptäckt AFI’s awesomeness. Genom GuitarHeroIII. Det är inte ett ord, men jag är trött och orkar inte göra något åt det. Har lyckats för över 100 000 poäng på MissMurder. :D Inte heller det är bara ett ord. Men jag bryr mig inte. Inte tillräckligt i alla fall.

Fan, jag måste bli kär i någon ny pojke (eller kanske en söt tös?) snart. Vill inte älta i gamla saker längre. Om jag hittar ett nytt intresse, om bara för att avleda min hjärna för några veckor, så skulle jag kanske kunna koncentrera mig på studiderna. I min hjärnas frånvaro…. Absolut. Nu börjar miss murder på min lilla dator att upp spelas.

Nej, jag har inte pluggat för mycket japanska på senaste. (VERBET SIST! TID FÖRST! ADVERB VAR SOM HELST FÖRUTOM EFTER VERBET! GAAH!!ELEVEN!!)

Caps Lock makes me happi. :3

Är det olagligt att ingå äktenskap med ett spel? IS TRUE LUV I TELL U!

Om man tar det seriöst, så är spelet helt effing awesome. En vanlig fanperson kommer att dö ett antal gånger av lycka. I know i did. Kontrollerna är något man får vänja sig vid, och framförallt hitta en inställning på känsligheten som passar dig. Annars kommer det att bli mycket, mycket jobbigt. Personligen rekomenderar jag standard.

Storylinen vill jag inte avslöja, men den är mycket mysig. Även om det dyker upp lite konstiga karaktärer (amiralen t.ex… han är bara….amerikansk. med allt det innebär) så vänjer man sig vid tanken att man kommer att ha lite vänner som hjälper till och besegra ondskan. TILLS….! Nej, jag ska inte säga något.. >,<

Den mesta av den negativa kritiken kan man slakta ganska enkelt, att det inte är så stor skillnad mot de två tidigare spelen. Om det hade gällt en jämförelse mellan ettan och tvåan i serien så hade jag antagligen nickat. Men nu ber jag person att slänga sig i väggen. Miljöer, vapen, visir, rustning, social skills… allt uppgraderas. Och om jag inte misstar mig så är det del av en serie. Faktiskt.

En del individer hade tydligen problem med när man ska använda wiimoten för att t.ex. vrida på hantag och liknande… Jag måste erkänna att även jag har haft problem med det, men då har man inte siktat ordentligt mot skärmen, eller så sitter man på tok för nära/långt bort. Sakerna man använder wiimoten till är oftast måttligt krävande (förutom att svetsa… oj, sa jag svetsa? Inte skulle jag spoila… nej nej…>>)

En av de sakerna som är underbarast med spelet är variationen och galaxens storlek. De två tidigare spelen har haft ganska begränsade världar, eller man kommer i alla fall till en punkt då man, utan att ha ansträngt sig måttligt mycket, har gått igenom alla rum som kan man kan besöka. Här finns de ÖVERALLT! Variationen finns i miljöerna, men även i bossarna. Underhållande till tusen. Att man dessutom utövar lite rocketsience blir man glad i hela själen av.

Att använda skeppet till mer än en sparstation är mycket uppiggande, även om man hade kunnat utnyttja det mer. Ett steg i rätt riktning. Hypermode blir man bara lite galen av, men på det bra sättet >D Dessutom är miljöerna hjärtknipande vackra, särkilt i Levaithan Seed. Fruktansvärt vackert. Dessutom älskar vi x-ray visor. Inte bara för att man ser allting blått (woooo~ *-*), utan för att man kan zooma in på sin fiendes sårbara kroppsdelar, och därför så går metroidslakten betydligt smidigare än annars. >3

Det enda jag har emot den här serien är dörrarna. De suger. >:|

Hursomhelst så bör man spela spelet minst tre gånger. Så bra är det. Om man bara gav den där amiralen en lite mer sympatisk personlighet (jag VET att han är ute efter min Samus. MIN! D<) så hade de där sammanlagt tre minuterna som man måste stå ut med hans närvaro i spelet så hade…. vem försöker jag lura. Det är perfekt i alla fall.

Omdöme i siffror: 10/10

Omdöme i ord: Jag ska leta reda och gifta mig med en man som heter Aran i efternamn, få en kvinnlig avkomma och döpa henne till Samus. Srsly.

Hur nördig kan man bli? Jag fortsätter att sätta nya rekord. Det är helt…. lol. Just nu håller jag på att kolla igenom hela Star Trek – Voyager serien. Den är mysig. När den gick på SVT så var jag ungefär sju år, och tittade inte särkilt mycket på den. Men eftersom den sändes så länge så hann jag titta väldigt mycket på de sista säsongerna. Med andra ord vet jag vem som gifter sig med vem, något som gör att andra skulle tycka att det var mycket tråkigt att titta på. Jag tycker att gör det interessant att se hur man hintar om hur det ska sluta. Mycket nöje.

Andra nördpoäng…. heh. Har börjat spela igenom Metroid Prime, eftersom nästa spel snart släpps. Längtar fruktansvärt mycket. När min dator sätts igång eller stängs av spelas det upp en melodi från Legend of Zelda – Ocarina of Time. Något som jag nördar väldigt mycket. Jag nördar även Linux väldigt mycket. När jag går in i SF-bokhandeln i gamla stan så vill jag köpa minst en av alla. Minst en. Läser japanska på gymnasiet för att jag ska kunna läsa manga på originalspråk.

~nördar vidare med mitt liv~

Ibland så mår man bara bra. Adrenalinet sköljer över bort alla som helst beskymmer. Det är en helt fantastisk känsla, men tyvärr så har jag inte upplevt den på ett bra tag. Nördig som jag är så kan jag få den typen av kickar av saker som att faktiskt förstå någon teori eller lärt mig något nytt. Ett exempel är när jag började förstå algebra. När det väll hade inträffat så satt jag nästan tolv timmar i streck och bara räknade.

Herre gud vilken nörd jag är.

Idag fick jag en fantastisk kick från att ha sjungit i kör. Alla beskymmer (det är ett par stycken) bara försvann. Hela kroppen fylldes av en känsla av välbefinnande och euforia. Som att vara kär, men utan att beskymmra sig om att få sitt hjärta krossat.

Synd att det inte inträffar oftare.