You are currently browsing the tag archive for the ‘skriva’ tag.

Ok. Jag har inte skrivit på länge. Kan inte påstå att jag har haft bättre för mig. Det har bara inte blivit så. Nu har jag fått en ny mediaspelare (eftersom jag fyllde myndig för ett par veckor sen) och nu är nummer ett på min önskelista en ASUS EEE 900. Man ska inte skriva med bara stora bokstäver, men i alla fall. Den är värd det. Blev förbannad i helgen när jag insåg att svenskarna får vänta ytterligare ett par månader, och får betala nästan dubbelt så mycket för maskineriet. (mummelsvordommummel) Trots det har jag nu börjat spara. Alla födelsedagspengar ska gå in i det projektet, och så ska jag varje månad lägga undan lite pengar. Heja mig!

Imorgon är det nationellt prov i svenska B. He he. He. Personligen har inte någon del av mig varit på svenska lektionerna på senaste. Illa som… något dåligt. Jag är inte i skolan idag heller. Heh. He. Borde kanske vara det. Men jag tänkte ta mig en sovmorgon, och sen gå till skolan på eftermiddagen. Istället bakar jag nu scones. Interessant hur det kan gå ibland. Visst, jag är huvudkandidat till ”lamestpersonever awards” på alfa centauri. ILLA.

Andra saker som är illa (för övrigt numera ett favorituttryck) är att jag och mor pratade om tiden jag gick i åttan. Jag reflekterade över att jag inte mindes mycket (typ ingen sömn alls under en period) och hon sa att hon kunde minnas för oss båda. Det gjorde mig orolig. Vad i helvete hade egentligen hänt under den tiden. (Jag kanske ska nämna att under nästa händelse så var jag mycket ägglossningspåverkad.) Det ledde till att jag letade fram alla mina anteckningsböcker, som bland annat fungerat som dagböcker. Dessutom hittade jag en bunt med papper som jag har i ett mycket hemligt ställe där jag fyller på vad som händer i stora drag ungefär en gång per år sen sista terminen i nian. Det var inte mycket dramatiska saker som hände, men jag börjar alltid storböla varje gång jag läser de hemliga papprena. Det är mycket känslor i det jag har skrivit där.

Jag vill skriva. Vette fan om det ska bli böcker, filmmanus eller serier, men jag har historier i mitt huvud som jag verkligen verkligen vill framföra. Det är mycket teraputiskt. Biokhe är ett tydligt exempel. Henne uppfann jag i sjuan tror jag, i och med att jag kände mig äckligt ensam, och lite sucidal. Nu vet jag vad som händer med henne, och vad som hände med hennes mor. Och allt. Hon har varit ett brus i bakhuvudet i snart fem år. KONSTIGT. Men det är en mycket interessant karaktär att skriva… Hon är OND. På riktigt. Jag kan verkligen förstå varför jag ville skriva en stark och bestämd karaktär när jag var så deprimerad.

När jag känner mig ensam skriver jag. Nu är jag kanske inte lika utsatt som för fem år sen, men jag lätt att deprimera…. Jag inbillar mig dessutom att jag har kommit över en olycklig kärlek (jag betvivlar att han själv vet om det… det hoppas jag i alla fall).

Scones väntar, tillsammans med en mycket dålig dramatisering av Mansfield Park. Skådisarna och manus är ok, men ljussättning och kameraarbete är åt helvete. SCONES! :D

Annonser

…jag borde. För att förbättra mig så har jag börjat med små tanke-experiment i huvudet. Som att ta en av mina karaktärer (har ett par stycken på gång)  och sätta den i en situation. Som att gå till närköp för att handla middag. Vad är det för något han skulle vilja laga? Hur mycket erfarenhet har han inom matlagning? Är det någon som ska äta med honom? Någon speciell anledning till att fira?

Och så fortsätter jag, och kan inte sluta. Tack gode gud för att jag inte skriver ner allt som jag tänker i de här banorna (det slutar med överdrama oberoende av vilken situation som jag utgår från).

Andra situationer:  Använder en dator, Gå på konsert, Åka T-bana (eller buss), Julshoppa, Leta på vinden (eller annat långtid-förvarings-utrymme) efter något…. Det är SKOJ.

caps-lock är vackert.

Har börjat lyssna igenom musik som jag brukade lyssna på jättemycket förut. Som Marit Bergman, Yoko Kanno… Massor med mysigt. Har inte hunnit så långt, men jag är redan massor med nostalgisk.

F*N. Det blev en ny kategori… Hade kommit överens med mig själv att försöka hålla ner antalet… D: That’s life I suppose…

Ibland kan det verkligen vara smärtsamt svårt att komma på vad man ska skriva om.

En ursäkt är bland de svåraste saker man kan försöka formulera. Jag har aldrig lyckats helt och hållet. De gånger jag faktiskt försökt att be ordentligt om ursäkt så har hela budskapet aldrig gått fram helt och hållet. Allt för ofta har jag fegat ur och inte sagt något alls. Man borde träna på ursäkter, och inte ursäkter för att man råkar knuffa till dem på bussen, utan människor man faktiskt har sårat. Det suger jag på. Massvis.

I jämförelse med en ursäkt så är det uppdrag jag nu ska gå igenom förhållandevis enkel. Att jämföra ”Robinson Crusoe” och ”Den unge Werthers lidanden” ur ett epokmässigt perspektiv är måttligt underhållande, men det kunde varit värre. Robinson Crusoe anses av många vara en klassiker, men den är fruktansvärt ointressant. Dessutom är alla i boken utom hjälten mesar. Ett trevligt exempel på det är att de cirka tio sjömän som styrt och ställt på skeppet som de for omkring med, bara dog. Till och med katterna på skeppet hade överlevt! Bläckhorn, sjökort, bönböcker och liknande hade klarat sig utan problem. Så jag har kommit på en ny teori: Robinson mördade alla på skeppet. För att det skulle bli mindre konkurrans om de få resurser som de hade. (En VÄLDIGT seriös teori. lol.)

Den Unge Werthers Lidanden är en emo-bok. En bok av emo’s, för emo’s, och om man inte är emo innan man läser den så kommer du att vara det när du läst ut den. Enligt min kära far (som aldrig låter sanningen stå ivägen för en bra historia, som han själv uttrycker det) så utlöste boken ifråga en självmords epidemi i Tyskland när den hade släppts ut på marknaden. Inte helt stablit. Själva historien är rörande, och jag kan förstå att ungdomar tyckte mycket om den med tanke på att det inte hade funnits någon litteratur för dem. Om den hade varit skriven med ett modernare språk så skulle jag utan tvekan läsa den pärm till pärm, men så är inte fallet. Phail.

Ibland är det så enkelt att skriva att tanken springer iväg, och själva orden knappt hinner med. Saker som formuleringar, korrekt grammatik, gott ordföråd kan då hamna ganska långt ner på listan om man faktiskt har en ide på gång. Det sorgliga är att man så gott som aldrig får skriva berättelser eller dikter på gymnasiet. Vi fick skriva lite dikter i samband med att vi studerade poesi i Svenska A, men det räknas sällan som ofta. Särkilt med tanke på att man under högstadiet fick skriva kanske tre texten som hade något med ens egna ideér att göra. Nu på senaste handlar det bara om analytiska texter och uppsatser. Skittråkigt.

Jag har blivit bättre på att skriva. Förut så skrev jag mest på engelska, men sen började jag att tappa svenskan, och nu har jag börjat tappa engelskan också. Allt går käpprätt åt helvete. Så är det. Framförallt har jag blivit bättre på att skriva i blogg. Det är trevligt att bara dumpa sina tankar någonstans. En annan sak som jag gör närmast dagligen är att skriva in små anteckningar (som ofta blir ganska långa) i mobilen på väg hem från skolan. Man har inget annat att göra i alla fall, så varför inte?

Nej, nu ska jag ge texterna en omgång som de sent kommer att glömma. Både överanalytiske Robinson och den lilla emo!Werther. Seriosly, get on with your life? desu?